Idag var det julskyltning i stan & jag hatar mig själv för att jag inte åkte dit, men det hade aldrig gått. Jag vaknade klockan sex & trots en dusch så höll jag på att somna i maten som mamma hade gjort. Jag känner mig alltid så otroligt elak när jag inte orkat äta upp. Det känns som att jag bara slösar. Både mamma & Martin säger att så inte är fallet & jag försöker verkligen att ta in det, men det är svårt. Så jävla svårt.
Jag önskar att älskling var här & kunde säga trygga ord. Jag hatar avstånd. Visst finns det telefon, men det är ändå inte samma sak. Jag har ingen att krama, ingen att somna bredvid. Ingen som beskyddande kan hålla sin arm runt mig när mardrömmar spökar. Jag saknar dig så jävla mycket, Martin. Du anar inte.
Josse & jag diskuterar Komvux & jag kollade faktiskt upp både Lunds & Halmstads. Mamma har sagt att de ska ta bort distansundervisningen här i Halmstad men det står ingenting på hemsidan så vi ska ringa & prata med dem. Det hade varit skönt att ha något att göra igen. För även om det kan verkar skönt att bara gå hemma hela tiden så blir det väldigt långtråkigt & uttjatat. Man får dessutom, som Josse skrev, ångest av att veta att man bara går hemma & inte gör något. Det händer liksom ingenting. & nu när Gia flyttar så kanske det får mig att tänka på annat än ensamheten, tänka på annat än att vi inte kan ha våra fikastunder. Jag hoppas verkligen att de kommer ha kvar distansundervisningen iallafall en termin. Då kommer jag ha något att göra ett tag, om de låter mig börja.
